Matina Ayéva

" Nothing tastes as good as not giving a fuck "

Sommaren börjar gå mot sitt slut men helt ärligt känner jag ingen ångest för det. Eller okej, hade gäääärna haft sommar och lov i en månad till, men jag känner mig ändå rätt okej med det faktum att det nu är slut. För vilken sommar jag haft! Var först iväg en vecka, jag och mina vänner, på mallis för några dagar fyllda med avkoppling och galenskaper samt annat kul, hade det verkligen svinroligt. När jag tänker tillbaka på dessa dagar vill jag ju bara tillbaks.                                Sen åkte jag till Togo med mamma och mina två syskon där vi bodde i en månad. Där bestod vardagen av mycket tid spenderandes med släktingar som man inte fått möjlighet att träffa på flera år, road trips till olika destinationer, pool & strandhäng, mc åkande och en & annan utgång. Denna resa blev så mycket mer än vad jag innan hade trott att den skulle komma att bli. Förhoppningsvis åker jag tillbaka redan nästa år!                                                                                                     Trots att jag spenderat större delen av sommaren utomlands har jag även hunnit med mysiga och trevliga kvällar här hemma med mina fina och även en del jobb. Så är helt enkelt nöjd med de dagar som passerat och redo att välkomna hösten och skolstarten med öppen famn!

 

 

Vet dock att det för många kan se annorlunda ut. För några, inklusive mig själv, innebär sommarslutet att återgå till en vanlig och även stressig vardag, inte mycket mer än så. Men för vissa kan det innebära så mycket mer. Inte endast stress och oro som uppstår i samband med massvis av skolarbete etc, utan det kan även innebära att återvända till en vardag fylld med ständiga påfrestingar orsakade av dom människor som man kommer att befinna sig runt omkring. Att komma tillbaka till något som man sen tidigare uppfattat som ett rent helvete. En vardag som kantats av konstant kämpande för att bara ta sig igenom dagen. Dom jag har i syfte är dom människor som känner sig utsatta och kränkta, dom som får stå ut med det ena och det andra. Dom som lider av ångest som aldrig tycks försvinna.

Vart man än befinner sig i världen går det inte att undgå personer som pågrund av sin egna osäkerhet trycker ner andra. För låt oss vara ärliga; om man har ett behov av att trycka ner en annan medmänniska gör man det för ens egna välmående. Om man kritiserar människor och ting, mobbar, snackar skit etc. lider personen i stor sannolikhet av dålig självkänsla, eller i annat fall mår personen bara allmänt dåligt. De hävdar sig själva genom att trycka ner andra. Felet ligger alltså inte hos en själv, utan hos personen i fråga.  

 

 

Precis som mig själv och många andra, har min lillebror fått stå ut med elakheter. Han har sen han varit 4 år haft dreads, vilket han trivits med och älskat. Men eftersom att hans frilla inte sett ut som de flesta andras, har barn i hans närhet gjort det tufft för honom. Men jag är så j'vla stolt över honom, för trots hans unga ålder har han insett att han inte behöver ändra på sig själv för någon annans skull. För varje dag som går visar han omedvetet hur stolt han är och hur mycket han älskar sig själv, just för att han inte låter andras åsikter och tankar om honom förändra han. Han är han och han är bra! Han har inte låtit dessa människor som hånat honom vinna kampen, utan han har stått som segrare själv. Nu, 5 år senare, har han fortfarande samma frisyr och bryr sig inte ett skit om vad folk säger och tycker om han.

Jag kan tycka att det är väldigt oroväckande att man redan vid en väldigt ung ålder ska behöva stå ut med sådana problem, för såhär bör samhället egentligen inte se ut. En förändring måste ju ske, och det vid ung ålder. Barn måste lära sig att tänka, men inte hur dom ska tänka. Men som mycket annat kommer detta att tid. Så att istället för att ändra på sig själv för andras skull, att försöka passa in i den norm som finns, bör man istället fokusera på att vara sig själv oavsett vad. Det är lättare att vara sig själv, att bygga upp ens egna tillit till sig själv, än vad det är att förändra människors syn på en. Så var den du vill vara! Och var stolt! Sluta ifrågesätta dig själv och börja istället att frågesätt de människor omkring dig som får dig att må dåligt. Att ständigt försöka att passa in tar på ens krafter och tär på en själv. Har själv alltid sökt efter min omgivnings bekräftelse när den enda jag i själva verket ska söka accept från är mig själv. Men någonstans på vägen, vet varken när eller hur, kom detta att ändras och det är jag tacksam såväl som glad för. Så se nu till inför skolstarten och allt som hör till, att hålla huvudet högt och att vara dig själv. Den enda person du har en viss skyldighet gentemot är dig själv och ingen annan. Glöm inte det!

  

 

 

 

 

17 augusti 2015 23:16 | Matina |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas